Tid till eftertanke

Skrivet i oktober 2007

....senare gick jag iväg på min efterlängtade stavgångspromenad. Det var då jag fick en obehaglig flash back.

Jag gick och njöt av den sköna solen och alla de vackra färgerna. När jag stav går så är det en stunds meditation, tankarna åker i vindlande gångar och ibland blir jag förvånad -är jag redan här? Jag har missat en del av vägen för tankarna varit på en helt annan plats. Det är så skönt!

Då möter jag plötsligt mig själv! Och tiden stannar ett ögonblick.

Vad då möter mig själv? Och vad då tiden stannar?

Den som var jag en tid efter det att jag hamnat i eller bakom den berömda väggen.

Jag mötte en person med svarta solglasögon ja just denna dag kunde de ju i och för sig behövas för solens skull.

Hon gick lååångsamt lååångsamt med stel gång. Armarna hängde rakt ner helt livlösa från kroppen.

Ingen energi! Knappt nått liv fanns det där i och omkring den person som jag mötte.

Det känns konstigt när jag ser, förstår...

Det var jag då...som en spegling från förr som jag värjer mig inför…jag vill inte se.

I början av min sjukperiod orkade jag med nöd och näppe de tio metrarna till vår brevlåda.

Sen när jag blev något bättre så gick jag en efterlängtad långpromenad på sisådär en halvtimme. Jag orkade nästan inte hem....

Det tog flera dagar att återhämta mig efter den pärsen.

Min ork var lika med noll och jag insåg om än motvilligt, att det skulle ta tid att komma igen.

Så min plan blev att jag skulle gå typ 7-8 minuter ut från mitt hem och tillbaks skulle ta ungefär samma tid. Sen skulle jag öka på det allt eftersom jag kände att jag orkade.

Jag kan väl lugnt säga att det tog tid att komma dit där jag är idag. Idag då jag utan problem går en timmes promenad med eller utan stavar och glömmer bort att jag går...

Ville ropa till kvinnan som jag mötte – Det blir bättre…men kunde inte förmå mig..tror inte att hon skulle höra min röst…jag förblir stum, iakttar.

Det var nyttigt att se mitt gamla jag gå där. För jag har inte själv insett, förrän vid detta möte hur j-a envis jag har varit. Och att det har gett resultat!