Jag läser en dikt…

...och blir helt tagen av orden

*

Inom mig bär jag mina tidigare

ansikten,

Som ett träd har sina årsringar.

Det är summan av dem som är jag

-

Spegeln ser bara mitt senaste ansikte,

jag känner av alla mina tidigare.

*

Tomas Tranströmer

 

Spegeln som jag har framför mig ser inget ansikte, bara två blå ögonbrunnar. Inom mig dunkar mitt hjärta taktfast vidare och blodet strömmar genom mina ådror…nästan som om ingenting har hänt…