Energiboost

Det händer något i min kropp när jag hör bra musik. Det slår an en klang i mig och en kraft väcks som är enorm och ger mig massor av energi. Att fylla ett rum med rätt musik för stunden är min specialare. Det är något som jag ofta använder mig av. Självklart passar allt inte alla, så är det.

Men precis som att fel musik kan fylla mig med stress när jag går in i en affär och det spelas alltför hög musik när jag är trött, jag vill inte alls handla jag vill fly därifrån. Så kan rätt musik göra att jag bara mår bäst, blir piggare, känner mig gladare, känner att jag får mer energi....hela min kropp mår gott. Jag har skrivit om musik tidigare, men gör det igen eftersom det betyder så mycket för mig.

När jag var sjuk, då orkade jag inte höra på någon musik alls. Jag ville ha tyst! Jag funderade då på, om jag som älskar musik, någonsin mer skulle kunna njuta av det. Jag var rädd för att jag mist ett av mina allra bästa “mediciner”. Sakta men säkert kom den lugna, stillsamma musiken tillbaks i mitt liv. Men det tog väldigt lång tid innan den musik som fyller mig med kraft & styrka kunde användas som förr. Den musik som jag dansar loss till eller vill höra när jag tränar.

Eftersom min kropp under lång tid gav alldeles fel signaler när min puls höjdes, så kunde jag inte använda musik som extra energipåslag. Jag verkligen ogillade det som blev effekten av att min puls höjdes och mitt hjärta slog snabbare. Så precis som med allt annat så var det bara att – ta det lugnt, vänta in, tids nog så……

Nu är den tiden här och min träningslista på spotify är lång. Musiken kickar återigen igång min kropp på ett positivt sätt, så att jag tar i det där lilla extra som gör så stor skillnad. Jag mixar, blandar och ändrar om allt eftersom i listan. Just nu är det rätt så nytt som samsas med & 80-tals musik.

Euphoria, – Loreen “fortfarande”

Relax – Frankie goes to Hollywood

Fireworks – Katy Perry

I gotta feeling – The black eyed peas

Wake me up before you go-go – Wham!

It´s my life – Bon Jovi

Rythm is a dancer – SNAP!

Girls just want to have fun – Cindy Lauper

What the hell – Avril Lavin

Jump – Van Halen

I want to break free – Queen

Mr Vain recall – Cultur beat

Cry for you – September

En avrundning och ner varvning kan bli den nedan.

Christophe Maé–Jái Laissé

NJUT!

Ge inte upp!

“Arbetsträning är en vanlig form av arbetslivsinriktad rehabilitering. Det innebär att du arbetar utan krav på prestation. Du gör det du kan och orkar medan någon annan har ansvaret för att arbetet blir utfört.

Du kan arbetsträna på ditt vanliga arbete eller på något annat. Träningen kan börja i liten omfattning och öka efter hand.” Från Försäkringskassans hemsida.

Att börja arbeta igen………….inleds med arbetsträning efter en lång sjukskrivningsperiod, det är bra tycker jag. Allt det som jag hade “tränat” på hemma under en lång tid, skulle nu testas i “verkligheten”. Jag var nervös, men såg enormt mycket fram emot den första dagen. Ett nytt kapitel skulle påbörjas.

Med facit i handen så kan jag berätta att – det var inte lätt på något sätt, hur gärna jag än ville. Hur fina mina kollegor än var, hur bra jag än trivdes, hur hjärtans gärna jag än ville vara frisk & arbetsför. ALLA de besvär som jag hade kämpat med men trott att jag var fri ifrån, kom tillbaka. Något kom lätt som en västanfläkt, visade enbart upp sig och försvann. Medan andra gjorde livet surt för mig. Så det var verkligen ett steg framåt och två steg bakåt en period. Jag hade inte en tanke på att ge upp, men min i vanliga fall rätt goda tro på att jag skulle bli bra igen fick sig många törnar. Bara en sån sak som att det alldeles i början var svårt att orka med att gå min vanliga och dagliga promenad för konditionens skull efter en arbetsdag på två timmar!

Mitt minne var något som hade blivit rätt bra innan arbetsträningen, det blev sämre periodvis under den tid som jag arbetstränade. Det som blev sämre handlade om arbetet, det som jag visste att jag visste…..

Det jag inte hade en aning om och inte hur gärna jag än ville kunde förbereda mig på, var att jag nu blev rejält utslagen av infektioner. Även en lättare förkylning tog längre tid att kurera och jag blev kroppsligt mer påverkad av den. Eftersom jag arbetar på förskola så kan jag inte förhindra att jag blir utsatt för en hel massa baciller varje dag. Det har aldrig varit något problem förut och det var väldigt svårt för mig att acceptera att jag från att ha kunnat kurera en redig förkylning med två dagar i sängläge, numera behövde minst en vecka. Jag var/är alldeles för otålig för det. Jag fick influensa en höst, den resulterade i att hela kroppen tog stryk vilket resulterade i en längre sjukskrivning. Kroppen tog nu mycket längre tid på sig för att kunna  “göra mig frisk”. Vilket resulterade i att min stridslust, min kraft att bli helt frisk från utbrändheten fick sig en rejäl törn. Jag mådde rätt så dåligt då… Det var inte konstigt egentligen, jag hade ju gått så många ronder med mig själv i det här j*#%a utbrändhetsträsket. Jag hade rest mig upp så många gånger, talat mig själv tillrätta, peppat –Jaa, det blir bra, jag kan!! Jag fick en svacka då

- Hjälp! tänk om jag inte blir frisk!

Men visst blev jag frisk! Min sjukskrivning och min arbetsträningsperiod fick ett gott slut. Jag nådde mitt mål fylld av många nya erfarenheter.  Det kan jag verkligen inte enbart tacka mig själv för utan även min omgivning, min familj, mina fina kollegor och fantastiska chef som gav mig chansen alldeles i början av min arbetsträning och den som senare tillträdde. Det är guld värt! Jag hade även goda vänner som peppade och handläggare på försäkringskassan som var fantastiska!

Om livet är en skola så tror jag att det på den vitatavlan i klassrummet  med stora bokstäver ska stå…

Du kan mer än du anar! Ha tålamod! Ge inte upp!

Vad tänker du?

I have a dream…

..en vision…en stark och alldeles verklig känsla i min kropp. Där springer jag i en syrerik höstskog som doftar gott. Andningen är helt perfekt och i takt med rytmen av mina steg. Jag kan nästan höra mina steg, jag springer för att jag KAN!

Tänk så fantastisk kroppen är, den sparar på kroppsminnen. Det har varit och är väldigt bra för mig för tack vare det så har min träning ett mål som jag vill nå.

När jag hade börjat arbetsträna lite mer, så tänkte jag att det var dags att höja ribban för min träning, för att jag skulle orka mer. Stavgångspromenaderna kunde fortsätta, men jag behövde även annat. Jag ville börja löpträna! Men mellan stavgång och löpning var ett stort steg, det insåg jag. Att det skulle vara så långt som jag vet idag, det hade jag inte en aning om då.

Jag var tvungen att tänka “smart” så att jag inte bara skulle dra igång mer träning som sen rann ut i sanden. Den skulle kunna bli en del av min vardag också. Men hur? Jag var rätt så trött efter en dag på jobbet, att gå till ett träningsställe som låg en bit bort var inte att tänka på. Jag skulle börja träna, men när den första lilla uppförsbacken av trötthet skulle infinna siså skulle jag skippa träningen. Så funkar jag innan det har blivit en vana. Men jag hade otrolig tur. SATS öppnade en träningslokal som låg på min väg hem från jobbet Det var optimalt, vilken tur! Mitt sista undermedvetna argument för att inte träna försvann. Jag kunde inte skylla på något, nu var det bara att sätta igång!

Jag köpte träningskort redan innan de öppnade i den nya lokalen, även om en del av mig muttrade – Men är det inte bortkastade pengar, du kommer ju ändå inte att gå tillräckligt många gånger! Det kommer bara att vara en utgift! Jag svarade trotsigt tillbaks till mig själv – Jag ska minsann visa dig det vill säga mig!!

Det tog någon vecka innan jag hade kommit över min tröskel och vågade mig in på gymmet. Det tog någon vecka till innan jag tog beslutet – Jag behöver en personlig tränare som kan motivera och inspirera mig ytterligare. Visst kostar det pengar, men de är väl investerade, för vad kostar det inte att vara sjuk?

Wikipedia skriver:
”En personlig tränare lägger upp och genomför individuellt anpassad träning med en kund, vanligtvis vid ett gym. En personlig tränare bör ha kunskaper inom anatomi, fysiologi samt näringslära”

Jag tror att jag köpte tre PT timmar första gången för cirka 2½-3 år sedan. Jag tänkte att första gången får jag ett pass som jag kan köra i några veckor, sen kan vi ses igen och korrigera och lägga till eller ta bort och sista gången får jag skjuts framåt. För mig blev det så mycket mer än det. Det blev så perfekt att jag fortsatte….

Jag hade inte en aning om hur eller vem jag skulle välja som PT mer än att jag ville välja själv inte få en tilldelad till mig. Jag tittade på de bilder som de hade på de personliga tränarna och fastnade för Camilla, hon såg ut att vara den person som skulle passa mig bra. Om hon var! När hon vid mitt första träningstillfälle frågade vad jag ville uppnå med min träning så sa jag att jag ville springa. Sagt och gjort, träningen blev upplagd efter det. Vad jag inte visste då var att det var lå-ång väg att gå för mig och att jag skulle få perioder då jag inte alls kunde träna på grund av att mitt immunförsvar var så dåligt och min kropp tog längre tid än tidigare på sig att bli frisk. Men när jag var det, så fortsatte vi med träningen. Tack vare hennes inspiration så är träning numera inte enbart en vana, det är ett måste! Jag har provat på att träna med pulsband, det var jättebra! Då fick jag rätt tempo i kroppen, jag som stupar för tidigt för att jag tar i lite väl mycket. Huvudet vill mer än kroppen orkar.

Jag har lärt mig så mycket så numera är  kettlebellövningar och TRX likaså en del av min träning vid varje tillfälle.

Om jag är en löpare numera? Nej inte ännu men jag kunde nog ha varit det kanske, om det enbart var det jag ville. Jag har upptäckt att träningen, 2-3 dagar i veckan på gymmet ger mig så mycket mer än jag tidigare förstod. Jag vill inte avstå från den “vila” som det ger mig i mitt huvud från det jag sätter mig i roddmaskinen tills jag en dryg timme senare går tillbaks till omklädningsrummet. Det är så skönt att känna att styrkan i mina muskler blir större, att jag orkar! Att min kroppshållning blir bättre och jag har kul!

Jag har fortfarande en dröm...en vision…en stark och alldeles verklig känsla i min kropp. Där springer jag i en syrerik höstskog som doftar gott. Andningen är helt perfekt och i takt med rytmen av mina steg. Jag kan nästan höra mina steg, jag springer för att jag KAN!

Har du en dröm, ett mål?

Nu går sista visan…

…så sjunger vi på “min” förskola tillsammans med barnen när det det är dags att runda av en sångsamling. Jag tänker inte sjunga den här för dig, men jag vet att det snart är dags att skriva det sista inlägget här på bloggen. Att runda av min berättelse och ta avstamp mot något nytt.

Att ha möjligheten att skriva “av mig” har varit skönt. Lite som att sortera olikfärgade pärlor i rätt korg och jag har en stark känsla av att det är viktigt att dela erfarenheter. Framför allt att man kan komma ur något även om det just då verkar omöjligt. Jag tänker att man kan bli inspirerad av någon annans Drivkraft & Motivation. Ja, jag hoppas innerligt att det är så. Kanske har jag skrivit mycket om vissa saker och alldeles för lite om annat. Det återstår att se och i så fall så återkommer jag här.

Jag har cirka fyra  DÅ inlägg som väntar på publicering framöver, sen är det enbart NU som gäller. Det är härligt!

Är det något som just du skulle vilja att jag skriver mer om? 

En riktigt skön helg önskar jag dig!