Att stega

Tänk vad en liten apparat kan göra gott. Man fäster den vid linningen eller hänger den runt halsen på morgonen, sen är det bara att kolla då och då innan kvällen om man har gått tillräckligt långt eller om det kanske behövs en extra runda innan det är dax att sova.

När jag väl hade fått upp både orken och längden på mina promenader så ville jag se hur mycket jag “egentligen” gick. Jämfört med hur mycket jag gick i början, så var det ju jättestor skillnad! Men skillnaden på de dagar jag inte gick mina “tränings” promenader utan “bara” gick precis som vanligt här hemma var gigantisk!

Det märkte jag när min första stegräknare införskaffades!

Jag hade ju som mål att orka gå var annan dag. Det tog sin tid att få in den vanan så att det enbart kändes “jaa äntlige & så skönt!” När den känslan infann sig så utökades tiden lite i sänder. Jag och min kropp ville enbart ha en positiv effekt. Mitt huvud kilar ofta ett steg längre och vill göra allt i snabbare tempo…det passade inte alls just då. Den negativa “kroppsliga” effekten som infann sig om jag hastade fram för snabbt, den ville jag helst slippa.

Jag läste på om stegräknare och förstod rätt snart att även om mina promenader blivit både mer kontinuerliga och längre för var dag, så var jag ändå  lå-ångt ifrån de rekommenderade 10.000 stegen per dag. Ja, på så sätt fick jag ytterligare ett mål att uppnå! Tänk när jag orkar gå 10.000 steg varje dag, då mår jag nog helt perfekt tänkte jag då. Och visst var det så! plus att det kom nya mål haha!

En insikt som också så smått började gro inom mig var, jag är nog en tävlingsmänniska och en som inte vill ge upp. Tävlingsmänniska på så sätt att jag flyttade fram mina mål undan för undan per automatik. Jag ville framåt och inte ge upp. Hur långt kan jag nå? Även om jag måste ta myrsteg och pausa emellanåt.

När jag senare började arbeta så startade jag upp en stegtävling på jobbet med tappa.se. Det var en buskul utmaning för oss alla! Ojoj, vad vi gick!

Har du testat!

Energipengar

Då, på den tiden då jag inte orkade så mycket och lätt och utan förvarning tappade den energi som jag lyckats bygga upp. Då energi så tydligt visade sig vara något som kunde försvinna, inte enbart på grund av att jag gjorde någon aktivitet. Utan även på grund av hur olika personer som jag möter är. Då pratade jag ofta med en klok person som införde ordet energipengar i min vokabulär.

Det är viktigt hur vi lägger våra “energipengar”, sa hon. Att de fördelas så att de räcker till mig på det sätt som jag vill. De personer i vår omgivning som på något sätt är  energitjuvar  bör inte ges så stort utrymme. Livet är för kort för att tillåta sig att dras ned av dem. Bedriv ingen välgörenhet där de inte ger energi tillbaka i någon form! Det kan låta hårt, men det handlar om att du/jag ska hålla oss på benen.

När jag träffar en vän så fylls jag av energi bara genom det mötet. Om jag är den som lyssnar eller den som pratar, kvittar. Eller om vi, som det ibland blir när jag möter mina fina vänner - har så mycket att säga att vi pratar samtidigt haha! Vid dessa tillfällen, fyller vi båda två på med energipengar. Men även om vi fyller på varandras energikonton så har det ändå blivit en transaktion av energi som kan göra att jag blir trött, dock med ett leende på läpparna.

Summa summarum, både positiva och negativa händelser ger och tar energi och det är viktigt att du gör aktiva val för att satsa dina energipengar rätt, så att det blir bästa energivinsten för dig. Visst kan det låta egoistiskt, men vem är viktigast för mig? Mitt svar är jag, för mår jag inte bra så kan jag inte vara bra för andra heller.

Känner du igen det här? Har du mött någon som tar energi ifrån dig? Någon som gjorde dig helt matt och du kanske då inte förstod vad som hände. Vad gjorde du?

Baby drive

Mentalt så behöver jag hjälp på vägen när jag är i olika skeenden av återhämtning och/eller förändring. Jag fångar upp olika ord eller meningar som jag hör, ibland är det en bild som passar mig perfekt. Det blir en metafor, något som jag kan reflektera runt på min väg framåt. Det här skrev jag 2010

Mentalträning & baby drive

Jag sitter och tittar på Svt play för andra gången, en sprudlande energifylld Therese Alshammar som är gäst hos Skavlan i det sista programmet för i år. Jag måste lyssna på henne igen, det är något hon säger som fastnar, som jag vill höra om och om igen. Hon pratar om sin nya träningsfilosofi och om ett ordet, baby drive som ingår i den…att göra som barnet gör.

Det är en teori om att allting går, det kommer bara att ta olika många försök. Och det känns så familjärt för mig, något som jag har tänkt på tidigare i mitt yrke och något som jag kan ta till mig och applicera till min egna mentala träning framöver.

Så här säger Therese - Varje barns träning går ut på att kunna gå. Jag har aldrig sett något barn som inte ställer sig upp och går, alla gör det, dom försöker och försöker och försöker… det tar bara olika lång tid

Det tar bara olika lång tid och man går tillväga på lite olika sätt beroende på vem man är och vad man vill uppnå  (det sista är min kommentar). Men alla går tillslut, det är hennes slutord.

Baby drive, det ska bli även mitt mentala ord för tillvaron och min träningsfilosofi framöver. Med min bakgrund som utbrändochtillbakatilljobbet och fallatillbaksigen om än bara lite, så behöver jag just detta. Ibland så går det inte som man har tänkt sig även om man gör allt rätt. Då är baby drive bra att ta till, att försöka igen. Att inte ge upp vilket kan kännas lätt när man ramlar som jag har gjort.

Tillslut så funkar det! Bara jag försöker igen och tillslut så kan jag gå…på det sätt som jag vill.

Det ger mig energi!

Tack för det Therese, kan du kan jag!

Att bestämma sig V

Det här är den sista punkten under rubriken Vad vill jag? Den är kort och koncis och väldigt viktig för att hålla sig frisk, tycker jag..

-Sist men inte minst Ha roligt!

Under en lång tid innan jag ens märkte något själv, så hade jag tappat bort skrattet och glädjen. Det kan tänkas att det inte märktes utåt. Men inuti mig själv så hade jag vid upptäckten en tom känsla i magtrakten och en sorgsenhet inombords, hur kunde jag missa en för mig så viktig sak? Jag upptäckte att det var länge sedan jag kände glädje!

Att känna glädje & att  skratta känns som ett livets viktigaste ingredienser.  Att ha ett liv där skrattet och glädjen finns med även när jag är alvarlig, så vill jag ha det “alltid”. Att skratta, att känna glädje startar upp  en massa lyckohormoner i våra kroppar. Det ökar vårt helt enkelt vårt välbefinnande.

Det här gör mig glad och lite tårögd samtidigt.

Patch Adams klipp

Till det här skrattar jag så jag kiknar!

Robert Gustafsson–TonyRickardsson

Skratta för att andra skrattar, jaaa det är smittsamt, det gör jag till det här.

Time out Gunde Svan får skrattanfall

Vad skrattar du åt? Vad gör dig glad?

Att bestämma sig IV

Min punktlista från inlägget Vad vill jag? fortsätter här.

-Fundera över hur just du vill ha det framöver. Vill du att livet ska se ut så här? Fundera, skriv, gör en mindmap. Ställ frågor till dig själv som till exempel - Vad vill jag? Varför? Hur ska jag gå vidare?

Den här punkten var väldigt viktig för mig. Om den är viktig för dig, ta en diskussion med dig själv vid köksbordet! Jag var helt övertygad om att jag inte ville ha det som jag hade det. Det var egentligen enbart min “vilja” till förändring som var kraftfull, i övrigt så hade jag en lång väg att gå. Precis som du, kanske?

Jag insåg att det bara var jag själv som kunde bestämma “min” väg framåt, så jag behövde ringa in den. Den blev min kompass eller snarare kanske fyr, som blinkade så att jag gick i “rätt” riktning. Jag gjorde en plan för mig. Ibland glömde jag bort vart jag var på väg på grund av livet självt. Då fick jag ta ett snack med “mig” igen.

Vad vill jag?

Varför?

Hur ska jag gå vidare?

En mind map är bra tycker jag, då kan jag brainstorma med mig själv. Skriva ner det som jag spontant tänker när jag till exempel skriver ordet “orka”. Vad ligger det i det ordet för mig? Gör samma sak med meningen - Vad vill jag? Tänk inte så mycket, skriv, skriv skriv!

Testa!

Att bestämma sig III

·Kom ihåg att acceptera att det kanske tar ett tag innan du märker att något händer.
Att acceptera och inte ge upp är egentligen det viktigaste av allt när man påbörjar sin väg tillbaka. En nära vän gav mig rådet  “Att acceptera läget, inte förrän du gjort det kommer det att ske en förändring” när jag på skraltiga ben hade påbörjat min resa framåt. I min tankevärld var jag så inne i att jag ville vara framme vid målet helst igår, att jag hade svårt att acceptera att –så här är läget och jag behövde ge mig själv tid. Men jag ville ha snabba resultat…sån är jag även om jag rent logiskt förstår att det inte funkar så i “verkligheten”. En kropp med innehåll som gått ner till läge zero behöver tid, massor av tid och snälla och peppande tankar. Men också ett jäklar anamma för att inte ge upp!

Men när du börjar känna att det händer positiva saker i din kropp, då kan du klappa dig själv på axeln, le stort och kanske lägga in en högre växel.

Vad är ditt mål?

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” Sinnesrobönen

Att bestämma sig II

Något som i stunden kan verka helt oviktigt, kan påverka mig mentalt väldigt mycket nu och på sikt därför väljer jag idag att skriva lite mer om punkten från råd att starta upp om träningskläder.

·Ta på dig kläder som du enbart använder när du ska träna. Ett intressant perspektiv är att i början blev åtminstone inte jag så svettig att träningskläder behövdes av den anledningen. Men mentalt är det bra att befästa den nya rutinen med att ta på och av träningskläder – Jag tränar!

Jag kan erkänna direkt att alldeles i början så var just att ta mig upp och ut ett helt projekt. Vad jag hade på mig var sekundärt. Men rätt så snart la jag till den detaljen. Jag ville ju bryta mönster, få in en ny god vana och känna att jag gjorde något som var bra för mig.

I träningskläder är det dessutom meningen att man ska svettas, de är gjorda  för det. De är sköna att ha på sig och snygga! Det fel som jag väldigt ofta gjorde i början var att jag byltade på mig alldeles för mycket eftersom jag ofta var lite småfrusen på morgonen. Den där tjocka hoodtröjan eller ännu värre, den stickade tröjan, fick jag rätt snart hänga över axlarna istället. Det var inte alls bekvämt! Så learning by doing! Jag vill svettas av rätt anledning, för att jag rörde på mig, inte på grund av för mycket kläder! Så ta en titt på termometern innan du går ut. En tunn vindjacka tycker jag är bra. Den står även emot lite lätt regn om det skulle behövas. När det är småkyligt ute som på tidig höst, då väljer jag en tunn långärmad tröja över en kortärmad och kanske en vindjacka. Det är lätt att ta av den långärmade när man är varm och den kan hänga runt midjan utan problem.  Att välja långa eller korta byxor är mer en smaksak för mig, jag fryser inte så mycket om benen. Men när det börjar bli kyligt så finns det sköna tights med fleece inuti.

Alldeles i början la jag träningskläderna vid sängen på kvällen så att jag bara hade att ta på mig dem när jag vaknade. Inte en chans att smita undan alltså, haha!

Så, på med träningskläder! Ut och rör på dig, du får igen det tusenfalt!

Att bestämma sig

We are what we repeatedly do.

Aristoteles

För mig var det viktigt att så snart som jag orkade ta beslut som var bra för mig själv, åtminstone någon timme per dag. Det var det som jag nu idag kan se var mitt kortsiktiga mål. Att utöka tiden mer och mer, så att jag orkade hålla mig uppe och på benen en hel dag var mitt långsiktiga mål. Just det kändes far far away, under väldigt lång tid. Från råd att starta upp väljer jag idag att skriva lite mer om punkten nedan.

·bestäm dig för på vilka dagar och vilken tid på dagen som du ska lägga din träning och gör det då. Vår knopp är ofta negativ och försöker få oss att vilja göra något annat. Lyssna inte på den tanken – Gör det du har bestämt!

Jag ska inte säga att det på något sätt var lätt att följa mitt eget råd till att börja med. Jag upptäckte att jag kom på miljoner ursäkter för att inte ta den där promenaden som jag tidigare hade bestämt mig för, till sist kände att jag måste ha en annan strategi. Till saken hör ju också att jag var i miserabel form hela jag, som jag skrivit om tidigare. Det var inte bara konditionsmässigt. Jag hade ingen energi, mitt blodtryck var jättehögt… Min drivkraft var, min önskan att komma ut ur detta och tillbaka till ett “vanligt” liv var jättestark! Men min kropp inifrån och ut fungerade dåligt. Det jag visste var att

·om jag tar promenaden, så kommer det att ge mig energi. Då orkar jag lite mer den dagen.

·om jag gör det kontinuerligt så blir det en vana. Då kommer mina ursäkter att inte göra det jag har bestämt mig för - inte att få så stort utrymme i mitt mind.

·Det var vanan jag ville åt, vanan som skulle bli till ett behov som steg för steg skulle göra att jag skulle bli “jag” igen.

Sagt och gjort, jag skrev in i vår väggalmanackan under måndag, onsdag & fredag promenad kl 09.00. Det var ett bra sätt för mig. Varje gång jag gick förbi almanackan och såg det jag hade planerat in så valde jag att tänka. – I morgon ska jag ut och gå! Vad skönt jag kommer att må efteråt! Ju mer jag gjorde det jag hade bestämt mig för kunde jag även få in den positiva känslan i min kropp när jag tänkte tanken. Det var bra! Alla  tankar om – Nej det orkar jag inte! –Jag skjuter upp till en annan dag och en massa andra tankar som poppar upp och som ofta kan skymma sikten för det jag egentligen vill. De motade jag bort även om känslan verkligen fanns där.

För det är bara jag som kan göra att jag får den förändring som jag vill ha.