Arbetsmyra

Vi kan läsa i tidningar och det pratas om, att det är övervägande kvinnor som drabbas av utbrändhet. Kvinnor som arbetar i yrken där man har mycket att göra med andra människor så som i vårdyrken till exempel. Eller yrken där man på något annat sätt ska ge service till andra människor och arbetstakten är hög, kanske ska mycket arbete utföras av allt för få personer.

Jag har även pratat med personer som arbetar i öppna kontorslandskap. De berättar om den stressande känslan man får av att aldrig ha tyst eller lugnt runt omkring sig. Att tala i telefonen med kunder medans kollegor pratar högt alldeles bredvid. Telefoner som ringer oavbrutet, inte enbart den egna utan även kollegors. Detta är en miljö som inger känslan av att ständigt vara bevakad, att man aldrig kan slappna av och sitta i egna tankar ens för en liten minut. När man är en person som vill göra ett bra jobb men tiden räcker inte till, för det är hela tiden nya saker som ska göras också. Då kan det i olyckliga fall bli så att fritiden blir arbetstid, för att hinna med allt. Det är som att skotta snö i en snöstorm, det gör ingen skillnad högen med jobb är precis lika övermäktig. Om detta gör att sömnen blir påverkad, ja då finns det ingen rekreationstid alls. En god sömn är otroligt viktig! Någon sa vid något tillfälle att – det är sömnens varande eller frånvaro som gör den stora skillnaden.

I Vårdguiden kan man bland annat läsa detta om stress symtom

Symtom på stress

Ett första tecken på stress kan vara att du sover dåligt. Återkommande huvudvärk eller ont i magen är andra varningstecken.

Tydliga tecken och varningssignaler:

• Du känner dig trött på på dagen även när du har sovit länge och ostört flera nätter i rad.
• Du är likgiltig och struntar i vad som händer omkring dig, eller känner dig nedstämd och orolig.
• Du reagerar på ett helt nytt sätt på vardagliga händelser.
• Du blir lätt irriterad och otålig över småsaker.
• Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning.
• Du har svårare att koncentrera dig och glömmer lättare bort saker.

Jag känner igen alla punkter när jag läser dem idag. Då visste jag inte ens om att de fanns. Jag trodde att genom att arbeta på och ignorera de signaler som jag kände, så skulle de försvinna. Jag tror inte att jag är ensam om att fungera på det sättet. Min sjukskrivning hade pågått rätt så länge innan jag tog till mig att jag hade gått alltför länge med ett skyhögt blodtryck. Att det var därför jag inte orkade så mycket som jag brukade orka. Att det var därför jag kände mig seg i hela kroppen och att det var riktigt ansträngande när jag gick i det svaga uppförslutet på vägen hem varje dag….

På något sätt fungerar inte tankarna som de brukar när man är på väg in i utbrändhet och det känns konstigt så här i efterhand att jag kunde stoppa huvudet i sanden och tro att allt bara skulle försvinna. Jag har på grund av att jag arbetat som massör och som yogalärare träffat personer som har haft de symtom som jag själv sen fick. Jag kunde då ge dem riktigt bra råd på vägen och jag läste även litteratur inom området för att få mer kunskap. Men inte hjälpte det mig själv. Tanken om att det inte händer mig var så stark.

Ja, varför det hände mig? Det finns nog orsaker till det som jag inte vill erkänna, som svårigheten att säga nej. Men en av de viktigaste är nog att jag för första gången i mitt vuxna liv inte hade små barn där hemma. Små barn som skulle hämtas eller lämnas på förskola eller fritids eller vid aktiviteter. Jag hade helt egen tid veckans alla dagar och då kunde jag äntligen jobba färdigt, behövde inte passa någon tid alls. Jag hade kanske behövt en liten inskolningstid på detta nya? Jag är som sagt en arbetsmyra, jag får en arbetsidé och vill genomföra. Förr så blev det naturliga pauser för just det som hör familj och barn till. Kanske är det tvärt om för de som får barn senare i livet?