Precis när jag äntligen startar upp den här bloggen som jag har haft i tankarna under en lång tid, så kommer det en artikelserie i SvD om Träning för själens skull - en serie om varför motion förbättrar den psykiska hälsan. Del i har rubriken Löpning blev hans "lyckopiller". Så roligt! Det är precis det som jag också tänker skriva om, att motion förbättrar den psykiska hälsan. Jag tänker gå bakåt och framåt i tiden. Från det att jag låg till sängs och inte orkade någonting alls till idag. Om hur jag, så snart som jag orkade började motivera och strukturera mig själv och min vardag. Där jag också upptäckte att huvudet ville så mycket mer än vad kroppen orkade. Bara det var en läroprocess för mig. Att ha en plan....som under en rätt lång tid fick revideras, omstruktureras, backas. Men hade det inte varit för min envishet, att dagligen ta en aldrig så kort promenad som sedan utökades undan för undan så hade jag inte varit tillbaka i arbetslivet idag.
Jag minns att jag en dag då jag kände mig ovanligt pigg tog en alldeles för lång promenad. Jag orkade knappt ta mig hemåt. Liknande hade jag gjort månader innan men då hade jag cyklat iväg allt för långt och orkade med nöd och näppe hem igen. Resultatet av detta blev att jag under flera dagar inte orkade gå ut alls. Då tog jag ett viktigt beslut. Jag skulle backa bandet totalt och börja från ruta noll och att det var viktigt att hela jag var med på tåget. Inifrån och ut, utifrån och in.
Under en lång tid såg mitt tränings schema ut som så, 8x8 minuters promenad i ur och skur. 8 minuter ut från mitt hem och 8 minuter tillbaks Det är viktigt att lyckas och att successivt utöka träningen. Jag ville bli frisk till varje pris!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar