Att stega

Tänk vad en liten apparat kan göra gott. Man fäster den vid linningen eller hänger den runt halsen på morgonen, sen är det bara att kolla då och då innan kvällen om man har gått tillräckligt långt eller om det kanske behövs en extra runda innan det är dax att sova.

När jag väl hade fått upp både orken och längden på mina promenader så ville jag se hur mycket jag “egentligen” gick. Jämfört med hur mycket jag gick i början, så var det ju jättestor skillnad! Men skillnaden på de dagar jag inte gick mina “tränings” promenader utan “bara” gick precis som vanligt här hemma var gigantisk!

Det märkte jag när min första stegräknare införskaffades!

Jag hade ju som mål att orka gå var annan dag. Det tog sin tid att få in den vanan så att det enbart kändes “jaa äntlige & så skönt!” När den känslan infann sig så utökades tiden lite i sänder. Jag och min kropp ville enbart ha en positiv effekt. Mitt huvud kilar ofta ett steg längre och vill göra allt i snabbare tempo…det passade inte alls just då. Den negativa “kroppsliga” effekten som infann sig om jag hastade fram för snabbt, den ville jag helst slippa.

Jag läste på om stegräknare och förstod rätt snart att även om mina promenader blivit både mer kontinuerliga och längre för var dag, så var jag ändå  lå-ångt ifrån de rekommenderade 10.000 stegen per dag. Ja, på så sätt fick jag ytterligare ett mål att uppnå! Tänk när jag orkar gå 10.000 steg varje dag, då mår jag nog helt perfekt tänkte jag då. Och visst var det så! plus att det kom nya mål haha!

En insikt som också så smått började gro inom mig var, jag är nog en tävlingsmänniska och en som inte vill ge upp. Tävlingsmänniska på så sätt att jag flyttade fram mina mål undan för undan per automatik. Jag ville framåt och inte ge upp. Hur långt kan jag nå? Även om jag måste ta myrsteg och pausa emellanåt.

När jag senare började arbeta så startade jag upp en stegtävling på jobbet med tappa.se. Det var en buskul utmaning för oss alla! Ojoj, vad vi gick!

Har du testat!