söndag 5 augusti 2012

Om kvinnors rätt

Som tonåring i 70-talets Sverige och som tjej som ville jämlikhet till nästan vilket pris som helst så borde jag ha anat att det var många fler områden som kvinnor inte kvalade in på än de jag visste om. Jag trodde nog att jämlikhet mellan könen mest handlade om den i hemmet….kanske…om att killarna i samma ålder som jag hade fler rättigheter…

Jag minns faktiskt inte exakt hur jag tänkte, men jag såg att det gjordes skillnad och det gillade jag inte! Men det jag minns är att jag gick i högstadiet då man ändrade så att även flickor fick välja trä & metall slöjd! Naturligtvis valde jag det, inte för att jag var intresserad precis, men för principen. Jag genomled tråkiga lektioner med en lärare som egentligen inte alls ville ha flickor där.

Jag snusade förresten en ej så långvarig period av ungefär samma anledning…principen “för tjejer snusade inte enligt normen då”och naturligtvis kan tjejer göra även detta….!  Lite löjligt så här i efterhand kanske, men alla gör vi det vi kan för bidra till förändring i världen eller hur! Haha! Fy vad illa jag mådde!

När jag idag stod och målade staket mest hela dagen i solskenet, så hade jag underbara Märta Tikkanen i hörlurarna. Hon sommarpratade så fint om sin tid som ung och framåt. En tid då det var ännu mer uppdelat. Precis efter hennes program kom programmet Upploppet om Kvinnors rätt till löpning. Jag hade inte en endaste liten aning om att kvinnor inte ens hade rätt till löpning! Lyssna på det, riktigt intressant kvinnohistoria, för inte alls särskilt länge sedan.

Ur P1 tablå för programmet.

Kvinnors rätt till löpning har varit en lång kamp. Maraton var länge slutna mansklubbar och den olympiska kommittén ansåg så sent som i början av 1980-talet att kvinnor inte var fysiskt kapabla att springa längre sträckor. Det fanns till och med doktorer som intygade att livmodern kunde trilla ut på springande kvinnor. I mitten av 60-talet när amerikanska Kathrine Switzer trotsade skrämselpropagandan försökte en bilist köra på henne, men hon fortsatte springa. För henne var löpning magi - hon hade aldrig tidigare upplevt något som fått henne att må så bra.

Jag häpnar och förundras och förstår att det som bland annat fina  Camilla gör inte enbart är en kroppslig och mental prestation utan dess like, utan även en kvinnor kan revolution!

Vive la femme! Blinkar

ps. Min önskan är att alla, oavsett kön ska kunna göra det de allra helst vill och önskar utan att bli stoppade på grund av sin könstillhörighet.

4 kommentarer:

  1. Kan bara hålla med dig Ewa!
    Vive la femme!

    kram
    Karin

    SvaraRadera
  2. Det visste inte jag heller att det var så konstiga regler för kvinnor när det gällde löpning. Så urbota dumt! Det finns fortfarande mycket kvar att göra för jämställdheten. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel; Men visst är det konstigt & dumt! Förstod inte heller att de är så här, även om jag hört om de olika loppen. Det är viktigare att se till människan än till könet. kram

      Radera