Berörd

Att se film TV kan vara som en gäspning för mig. Ofta, det gäller nog mest filmer på TV som går i all evighet, är handlingen lättsmält som en billig pocket. Jag tittar, men även om jag går ifrån en stund så kan jag snabbt komma in i handlingen igen. Jag undrar förstås varför jag sitter där och tittar, varför gör jag inte något annat? Jag behöver ju inte klaga på något som jag kan göra något åt. Går jag på bio, då har jag ofta valt filmen för att jag har läst om den eller fått den rekommenderad av en vän.

De där filmerna som har något alldeles speciellt, som jag mer än gärna ser flera gånger och som jag helst vill äga och förvara som om de vore en skatt. De filmerna kan jag räkna på ena handens fingrar.  Den franska filmen Den åttonde dagen är en av dem. Jag äger den och vill nästan inte skiljas ifrån den även om den är på VHS och aldrig mer går att spela upp här hemma.

När jag i förra veckan hälsade på min dotter med familj så hade de en, som de sa “helt otroligt bra film som jag bara måste se!” En sen kväll kröp vi upp i deras soffa, de ville mer än gärna se den igen.

Jag håller med det är en helt otroligt bra film! En film att bli berörd och glad av!  En film jag vill äga och se igen och igen

Se den även du!