Ge inte upp!

“Arbetsträning är en vanlig form av arbetslivsinriktad rehabilitering. Det innebär att du arbetar utan krav på prestation. Du gör det du kan och orkar medan någon annan har ansvaret för att arbetet blir utfört.

Du kan arbetsträna på ditt vanliga arbete eller på något annat. Träningen kan börja i liten omfattning och öka efter hand.” Från Försäkringskassans hemsida.

Att börja arbeta igen………….inleds med arbetsträning efter en lång sjukskrivningsperiod, det är bra tycker jag. Allt det som jag hade “tränat” på hemma under en lång tid, skulle nu testas i “verkligheten”. Jag var nervös, men såg enormt mycket fram emot den första dagen. Ett nytt kapitel skulle påbörjas.

Med facit i handen så kan jag berätta att – det var inte lätt på något sätt, hur gärna jag än ville. Hur fina mina kollegor än var, hur bra jag än trivdes, hur hjärtans gärna jag än ville vara frisk & arbetsför. ALLA de besvär som jag hade kämpat med men trott att jag var fri ifrån, kom tillbaka. Något kom lätt som en västanfläkt, visade enbart upp sig och försvann. Medan andra gjorde livet surt för mig. Så det var verkligen ett steg framåt och två steg bakåt en period. Jag hade inte en tanke på att ge upp, men min i vanliga fall rätt goda tro på att jag skulle bli bra igen fick sig många törnar. Bara en sån sak som att det alldeles i början var svårt att orka med att gå min vanliga och dagliga promenad för konditionens skull efter en arbetsdag på två timmar!

Mitt minne var något som hade blivit rätt bra innan arbetsträningen, det blev sämre periodvis under den tid som jag arbetstränade. Det som blev sämre handlade om arbetet, det som jag visste att jag visste…..

Det jag inte hade en aning om och inte hur gärna jag än ville kunde förbereda mig på, var att jag nu blev rejält utslagen av infektioner. Även en lättare förkylning tog längre tid att kurera och jag blev kroppsligt mer påverkad av den. Eftersom jag arbetar på förskola så kan jag inte förhindra att jag blir utsatt för en hel massa baciller varje dag. Det har aldrig varit något problem förut och det var väldigt svårt för mig att acceptera att jag från att ha kunnat kurera en redig förkylning med två dagar i sängläge, numera behövde minst en vecka. Jag var/är alldeles för otålig för det. Jag fick influensa en höst, den resulterade i att hela kroppen tog stryk vilket resulterade i en längre sjukskrivning. Kroppen tog nu mycket längre tid på sig för att kunna  “göra mig frisk”. Vilket resulterade i att min stridslust, min kraft att bli helt frisk från utbrändheten fick sig en rejäl törn. Jag mådde rätt så dåligt då… Det var inte konstigt egentligen, jag hade ju gått så många ronder med mig själv i det här j*#%a utbrändhetsträsket. Jag hade rest mig upp så många gånger, talat mig själv tillrätta, peppat –Jaa, det blir bra, jag kan!! Jag fick en svacka då

- Hjälp! tänk om jag inte blir frisk!

Men visst blev jag frisk! Min sjukskrivning och min arbetsträningsperiod fick ett gott slut. Jag nådde mitt mål fylld av många nya erfarenheter.  Det kan jag verkligen inte enbart tacka mig själv för utan även min omgivning, min familj, mina fina kollegor och fantastiska chef som gav mig chansen alldeles i början av min arbetsträning och den som senare tillträdde. Det är guld värt! Jag hade även goda vänner som peppade och handläggare på försäkringskassan som var fantastiska!

Om livet är en skola så tror jag att det på den vitatavlan i klassrummet  med stora bokstäver ska stå…

Du kan mer än du anar! Ha tålamod! Ge inte upp!

Vad tänker du?