I have a dream…

..en vision…en stark och alldeles verklig känsla i min kropp. Där springer jag i en syrerik höstskog som doftar gott. Andningen är helt perfekt och i takt med rytmen av mina steg. Jag kan nästan höra mina steg, jag springer för att jag KAN!

Tänk så fantastisk kroppen är, den sparar på kroppsminnen. Det har varit och är väldigt bra för mig för tack vare det så har min träning ett mål som jag vill nå.

När jag hade börjat arbetsträna lite mer, så tänkte jag att det var dags att höja ribban för min träning, för att jag skulle orka mer. Stavgångspromenaderna kunde fortsätta, men jag behövde även annat. Jag ville börja löpträna! Men mellan stavgång och löpning var ett stort steg, det insåg jag. Att det skulle vara så långt som jag vet idag, det hade jag inte en aning om då.

Jag var tvungen att tänka “smart” så att jag inte bara skulle dra igång mer träning som sen rann ut i sanden. Den skulle kunna bli en del av min vardag också. Men hur? Jag var rätt så trött efter en dag på jobbet, att gå till ett träningsställe som låg en bit bort var inte att tänka på. Jag skulle börja träna, men när den första lilla uppförsbacken av trötthet skulle infinna siså skulle jag skippa träningen. Så funkar jag innan det har blivit en vana. Men jag hade otrolig tur. SATS öppnade en träningslokal som låg på min väg hem från jobbet Det var optimalt, vilken tur! Mitt sista undermedvetna argument för att inte träna försvann. Jag kunde inte skylla på något, nu var det bara att sätta igång!

Jag köpte träningskort redan innan de öppnade i den nya lokalen, även om en del av mig muttrade – Men är det inte bortkastade pengar, du kommer ju ändå inte att gå tillräckligt många gånger! Det kommer bara att vara en utgift! Jag svarade trotsigt tillbaks till mig själv – Jag ska minsann visa dig det vill säga mig!!

Det tog någon vecka innan jag hade kommit över min tröskel och vågade mig in på gymmet. Det tog någon vecka till innan jag tog beslutet – Jag behöver en personlig tränare som kan motivera och inspirera mig ytterligare. Visst kostar det pengar, men de är väl investerade, för vad kostar det inte att vara sjuk?

Wikipedia skriver:
”En personlig tränare lägger upp och genomför individuellt anpassad träning med en kund, vanligtvis vid ett gym. En personlig tränare bör ha kunskaper inom anatomi, fysiologi samt näringslära”

Jag tror att jag köpte tre PT timmar första gången för cirka 2½-3 år sedan. Jag tänkte att första gången får jag ett pass som jag kan köra i några veckor, sen kan vi ses igen och korrigera och lägga till eller ta bort och sista gången får jag skjuts framåt. För mig blev det så mycket mer än det. Det blev så perfekt att jag fortsatte….

Jag hade inte en aning om hur eller vem jag skulle välja som PT mer än att jag ville välja själv inte få en tilldelad till mig. Jag tittade på de bilder som de hade på de personliga tränarna och fastnade för Camilla, hon såg ut att vara den person som skulle passa mig bra. Om hon var! När hon vid mitt första träningstillfälle frågade vad jag ville uppnå med min träning så sa jag att jag ville springa. Sagt och gjort, träningen blev upplagd efter det. Vad jag inte visste då var att det var lå-ång väg att gå för mig och att jag skulle få perioder då jag inte alls kunde träna på grund av att mitt immunförsvar var så dåligt och min kropp tog längre tid än tidigare på sig att bli frisk. Men när jag var det, så fortsatte vi med träningen. Tack vare hennes inspiration så är träning numera inte enbart en vana, det är ett måste! Jag har provat på att träna med pulsband, det var jättebra! Då fick jag rätt tempo i kroppen, jag som stupar för tidigt för att jag tar i lite väl mycket. Huvudet vill mer än kroppen orkar.

Jag har lärt mig så mycket så numera är  kettlebellövningar och TRX likaså en del av min träning vid varje tillfälle.

Om jag är en löpare numera? Nej inte ännu men jag kunde nog ha varit det kanske, om det enbart var det jag ville. Jag har upptäckt att träningen, 2-3 dagar i veckan på gymmet ger mig så mycket mer än jag tidigare förstod. Jag vill inte avstå från den “vila” som det ger mig i mitt huvud från det jag sätter mig i roddmaskinen tills jag en dryg timme senare går tillbaks till omklädningsrummet. Det är så skönt att känna att styrkan i mina muskler blir större, att jag orkar! Att min kroppshållning blir bättre och jag har kul!

Jag har fortfarande en dröm...en vision…en stark och alldeles verklig känsla i min kropp. Där springer jag i en syrerik höstskog som doftar gott. Andningen är helt perfekt och i takt med rytmen av mina steg. Jag kan nästan höra mina steg, jag springer för att jag KAN!

Har du en dröm, ett mål?